Hellströms Hörna

Bor du i en mindre ort? I så fall bor du med stor säkerhet i en ort där idrott har en viktig roll i samhället. Där möjligheten till att både utöva och uppleva idrott är mycket större än motsvarande möjligheter är för kulturupplevelser. Idrott får oss att samlas runt något, känna gemenskap men också att se en motståndare, någon vi skall vinna över, någon vi skall slå. Det blir vi mot dem, en upplevelse som kan locka fram en form av krigarkänslor – ”Nu slår vi dem!”. Jag vill berätta om skillnader mellan större städer och små städer. Jag vill berätta om varför vissa väljer att flytta från de mindre städerna till de större och vad vi skall göra för att bli attraktiva för alla.

Idrott odlar ofta fram en grabbighet och en machokultur runt omkring sig. På mindre orter där idrotten är central och har inte så stor konkurrens av annat präglas ofta hela staden av denna grabbighet. Om du hejar på ortens lag så är du okej, det får den lilla orten att hålla ihop, svetsa samman människor och något tydligt att samlas runt men det välkomnar inte så många utifrån. Väljer du att stå upp för något annat är du avvikande. För att bli accepterad måste du anpassa dig till de lokala förutsättningarna. Detta bildar en kultur som inte välkomnar alla som de är utan den ställer vissa villkor.

Vill du inte ställa upp på dessa villkor och vill leva ett liv med andra förutsättningar blir valet lätt. Man flyttar och man bosätter sig någon annanstans. Man flyttar till en storstad där det inte spelar någon roll vilket lag man hejar på. Till en storstad där det är okej att vara annorlunda. Till en storstad där det också finns idrott men där det också finns så mycket annat att göra och identifiera sig med.

Vi kan uppleva teater, musik, konst och mat. Vi kan uppleva så mycket som utmanar oss, saker som kan få oss att leva. Storstaden attraherar många och Stockholm är den stad som attraherar flest i Sverige. Inte för att det är ett naturligt underverk eller för att det finns fantastiska idrottsmöjligheter där, utan för att:

• Det är annorlunda.

• Du kan hitta någon att diskutera med, om precis vad som helst.

• Där finns ytterkanter – kulturella, kunskapsmässiga, arkitektur och sociala…

• Mer än ett tjugotal språk som talas enbart på stadsbiblioteket.

• Du kan få något som inte är som det vanliga.

• Där finns vinstsökare som gladeligen säljer dig någonting, vad som helst.

• Det finns många som gör saker utan något vinstintresse alls och som är ivriga att underhålla, hänföra och förändra dig till det bättre.

• Där finns en otrolig variation av religioner.

• Det förändras.

• Maten är inte helt enkelriktad.

• Människor är aktiva.

• En främling flyttar sig för att inte stå i vägen, kanske, men oftare än du förväntar dig.

• Där finns mer information per minut, per meter och per interaktion.

• Stadsdelar och kvarter är viktigare än staden och samexistens är viktigast.

Saken är den att detta kan vara var som helst. Det finns ett Stockholm som pågår i både större och mindre städer, i små och stora företag, i familjer som stödjer och respekterar samtidigt som de omfamnar och uppmuntrar olikheter och skillnader.

Staden måste välkomna det som är annorlunda och ifrågasättande. Välkomna det som utmanar utan att värdera. Här bidrar kulturen med en hel jukebox av möjligheter. Runt sekelskiftet 1900 vallfärdade konstnärer till Paris från Europas alla hörn - gjorde detta Paris mindre Parisiskt eller var dessa konstnärer med och skapade det som vi idag ser som Paris? Svaret ligger ju i att vi ser konstnärernas liv i Paris som en självklar del av stadens själ och historia trots att flertalet av konstnärerna inte var fransmän.

Samma liknelse kan man göra med 60-talets New York eller dagens Berlin. Tänker vi tillbaka på vad som skapade Kalmar så var det som en kombination av försvar mot den danska gränsen men innan det också genom handel. Staden fylldes av handelsmän och sjömän från hela östersjöområdet. Vi kan tänka oss att det talades flera språk på gator och torg och det kulturella utbytet var viktigt för handelsframgången. Över tiden har Kalmar mer och mer isolerats från detta internationella utbyte, dels genom att Blekinge och Skåne blir svenskt och stadens betydelse för Sverige minskar men också för att Östeuropa stänger sig inne under stora delar av 1900-talet.

Vi har gått från att ha varit en stad med stor kulturell blandning till idag då Kalmar är en stad som ligger en bra bit under genomsnittet när det gäller invånare av annan etnisk och kulturell bakgrund, alltså invandrare. Det betyder att en stor del av Sveriges befolkning väljer att årligen bosätta sig på andra ställen i landet. Här missar vi både en grupp möjliga invånare men också tillväxt och attraktion inom kulturell mångfald. Skall regionen inte hamna på efterkälken så måste vi vara attraktiva för alla. Sverige har byggds upp av många olika människogrupper, allt ifrån valloner som lärde oss att utvinna järn till den arbetsinvandring som var så nödvändig för den svenska ekonomin under 1960- till 70-talet. Världen blir allt mer global och vi rör oss lättare och lättare över stora sträckor. Världen måste finnas i Kalmar på samma sätt som det finns i övriga Sverige, annars missar vi en stor möjlighet.

Ett ledord för att nå detta är samexistens. Olika människor måste kunna leva sida vid sida utan att man för den skull värderar eller ifrågasätter varandra. Är man samtidigt nyfiken på andra så startar ett utbyte som bara kan leda till nya intressanta interaktioner. För att främja möjligheten till detta måste människor lätt kunna röra sig och infrastrukturen blir viktig för genomströmningen av folk.

Kulturutbyte istället för kulturutbud

I Kalmar så finns det ett kulturutbud och visst finns det mycket i detta att vara stolt för. Vi har ett Konstmuseum, en länsteater och ett länsmuseum som alla är värda att nämna. Men det finns också många små arrangörer som vågar göra speciella och unika arrangemang. Vi skall tänka på att när någon gör en konstutställning, sätter upp en föreställning eller arrangerar en konsert och vågar vara annorlunda så bör vi uppmuntra och säga att vad roligt att du ville göra det här hos oss. Den allmänna debatten låter inte alltid så, istället för att med respekt uppmuntra olikheter kan kommentarsfält och sociala media fyllas av oförstående både mot institutioner och enskilda. Vi måste inte gilla allt eller förstå men vi måste visa respekt. Staden och samhället måste ge plats åt blandad kultur. Om något är stort eller litet, känt eller okänt, brett eller smalt är inte ett mått på kvalitet. Kvalitet är det som berör dig och det är nödvändigtvis inte det som berör andra.

Kalmar Teater har nyligen digitaliserats. Detta ger regionen en ny möjlighet att uppleva kultur från hela världen. Att via en live-länk kunna se en opera från Metropolitan i New York, en teaterföreställning från London eller en konsert ifrån Sydney. Förhoppningsvis tar Kalmarborna till sig detta förstår möjligheten och vi får se aktiva arrangörsföreningar och fler nyfikna besökare på Kalmar Teater.

Men detta är bara ett halvt genomfört projekt. Vi skall ta till oss av världen men världen måste också kunna se oss. Den kultur som produceras lokalt måste visas upp för att marknadsföra regionen. Vi måste visa att här finns det mer än bara idrottens machokultur. Jag vill att vi live-sänder konserter med Länsmusiken t ex från en sal i Kalmarslott. Att en föreställning med Byteatern kan ses över hela landet på andra digitala teatrar. Genom att både ta och ge så får vi ut mest så för att vi skall färdigställa projektet så måste vi låta det bli ett dubbelriktat utbyte. Det vinner alla mest på.

Ett modernt kulturcentrum

I Kalmar planeras det för ett Kulturcentrum där Byteatern skall få nya lokaler. Där kulturskolan ska bedriva bedriva utbildning och där biblioteket kan skapa en mångkulturell kunskaps- och mötesplats. Detta behövs för att unga talanger skall få bra möjligheter till att utvecklas och prova på. Detta är ett projekt som behöver projekteras och genomföras så snart som möjligt.

I det årliga arrangemangsutbudet i Kalmar kommer nu också en kulturvecka till hösten. Det är mycket bra och jag stödjer detta fullt ut – ett arrangemang som inte har vinnare och förlorare utan bara en massa vinnare. För att utveckla detta vidare är det viktigt att vi har en gemensam kraft som kan arbeta med kultur ur ett destinations- och besöksperspektiv. En person som kan samordna marknadsföring, hjälpa små arrangörer och skapa en intressant regional besöksprodukt utifrån ett kulturperspektiv. Jag talar om en projektledare för kulturturism.

Vid sidan om våra kulturella länsinstitutioner så skapar en kulturvecka, ett kulturcentrum och en projektledare för kulturturism en stark plattform för fortsatt utveckling. Vi får plats i staden för skapande, andlig insikt och sociala levnadsmönster. Vi får plats i staden får sådant som välkomnar, som bjuder in och som vill göra oss alla delaktiga. En modern stad med mycket av det som en storstad erbjuder.

Från Polk Street till Kalmar

När jag och min fru hade gift oss bilade vi runt i Kalifornien, på resan kommer vi till San Fransisco. Staden är som bekant en jättestor klippa vars ena sida är dess riktiga centrum. Vårt hotell är placerat på fel sida och när vi skall ta oss till Fishermans Warf och de andra kända delarna passerar vi förbi mindre kända gator och platser. En av dessa gator är Polk Street. Vi fascinerades båda av atmosfären och det alternativa utbud som fanns på gatan. Det var som en blandning av ekologiska butiker, vinbarer för lokalt vin och små konstgallerier. Varje eftermiddag återkom vi för middag till denna gata istället för till turiststråken på andra sidan. Stämningen var avslappnad och välkomnande och allt var inte tillrättalagt och regisserat för turister. Det var en lokal mötesplats för alla. 

Detta är något som moderna köpcentra har mycket svårt att erbjuda. Här måste vi arbeta för att få in delar av detta i vårt centrum. Här skall man kunna erbjuda det som är annorlunda, här hittar man kulturella ytterkanter i kontrast till de externa köpcentrens likformighet. De fyller en funktion av att på ett lättillgängligt sätt fylla behov oftast med få kulturella inslag. Här har centrum en möjlighet att erbjuda något annat. En mötesplats för olika kulturer och olika människor så som Kalmar centrum en gång i tiden troligtvis har varit.

För detta krävs det givetvis egen vilja och drivkraft från arrangörer och näringsidkare för att det skall hända men man kan hjälpa till att få en utveckling i en riktning genom att presentera möjligheter. Jag ser framför mig ett resekafé där folk samlas för att berätta och lyssna till små äventyr inte så långt bort till upplevelser från hela världen. Jag ser Linnéstudenternas konstgalleri och små butiker med specialsortiment. Något som inte kan följa standardöppettider och köpcentras förutsättningar. Jag ser kulturföreningar med förankring i andra etniska grupper som bjuds använder staden. Jag ser lokala producenter som hittar egna vägar att nå ut med sina produkter och sitt skapande. Jag ser ett centrum som vid sidan av nationella och internationella kedjor också kan erbjuda det som gör Kalmar och dess region unik. Kalmar centrum kan på detta sätt få sitt eget innehåll och en egen stämning och atmosfär större än varje enskild händelse och aktivitet.

Det är dags att våga

Vi behöver en stark symbol som kan visa för att här är det okej att vara annorlunda. Vi skall visa att i Kalmar låter vi alla få vara som de själva vill utan att vi fördömer någon. I Kalmarregionen måste man inte hålla på Kalmar FF, man måste inte tycka IronMan är det häftigaste som hänt, man är välkommen och okej ändå. För att visa detta föreslår jag att Kalmar årligen arrangerar en Pride Festival. Ett arrangemang som inte har EN vinnare och som inte balanserar på idrottens machokultur utan kan ses som dess motpol. Ett arrangemang som tar storstaden till sista stationen på järnvägen och som visar att vi inte fördömer utan välkomnar. Ett Kalmar där alla är välkomna!